Svinalängorna

Jag är halvvägs igenom Susanna Alakoskis bok Svinalängorna och jag förstår inte varför det var så mycket hype runt den. Ett tag figurerade den på var och varannan blogg och alla var så förtjusta i den och hyllade den till skyarna. Visst, den är rak på sak när den beskriver alla bekymmer och glada stunder (genom ett barns ögon) men efter ett tag blir det tjatigt.
Dem dricker, de slåss, dem blir sams typ....och? Det finns väl hundratals andra böcker som handlar om samma sak? Varför var denna så speciell? Någon som kan förklara?
Eller är det bara jag som missat något dolt budskap eller nåt?